Just so you know, there's a space that only you can fill. Just so you know, I loved you then, I guess I always will

Förlåt Förlåt Förlåt för att jag aldrig skriver någonting nu för tiden, jag som lovade mig själv att inte bli den som slutar att blogga... men ändå blev det så, och nu förstår jag varför. Just nu försöker jag uppskatta och ta tillvara på varje dag jag har kvar här, men ändå räcker inte timmarna till. Jag har det fullt upp varje helg med minst 5 vattenpolo matcher plus ca 2 under resten av veckan, till och med mitt sociala liv här lider, även fast jag precis kom hem från bion med några kompisar, men efter att ha pratat med dom inser jag verkligen hur lite tid jag har kvar. Plötsligt är jag nere på 2 siffrigt istället för 3 och månaderna är skrämmande få. Det var till och med en dag sedan ja skaffade min Prom-dress!! IGÅR! Jag som hade sagt att jag skulle börja leta i Januari! Men imorgån far jag och mina bästa brasilianskor till gallerian för att leta efter skor och självklart bara shoppa, och sen så blev det även lite depp när en av dom sa att dom ska börja leta efter presenter dom kan ta med sig hem! NEJ! Jag vägrar att erkänna att det bara är 2 månader kvar till Graduation, det är verkligen inte acceptabelt! Mitt liv här har gått upp och ner, toppar och väldigt djupa dalar, men jag är fortfarande här och ser det som en vinst att jag är här. Kan du säga att du uppfyllt din dröm? Det kan nämligen jag, men inte utan att sakna min familj och mina vänner så mycket att mitt hjärta vill brista och mina armar att vilja gå sönder för att jag bara vill krama dom! Jag saknar dom timmar långa samtalen jag hade med Olivia flera gånger per vecka och dag, även fast vi gick i samma klass.. Jag saknar Ellens kramar, alltså jag lovar att ni har inte upplevt sådana kramar, man känner verkligen hur meningsfullt det verkligen är och hennes 24/7 leende... Jag saknar att skratta så att mina magmuskler gör ont av allt vad William gör och säger, och att allt bara är så chill, ha någon där som förstår hur udda man är...Saknar Alfreds utbrott på allt och alla men ändå veta att det inte är seriöst och någon som ändå är innerligt snäll även fast kommentarerna kan vara vassa... Anton som bara är världens lugn, vad situationen än är så behöver man inte vara orolig, det löser sig!... Jag saknar att kunna skrika och vara arg på mina syskon så gud vet vad, men samtidigt alla stunder man kan busa oh skratta så man dör, vill bara krama om min broder, tror nog inte jag kommer känna igen han när jag ser han igen. Sist jag såg honom var när jag väckte han kl 4 på morgonen innan flyget, och sa "nu far jag" medans han praktiskt taget fortfarande sov... Min kära moder, går nog inte ens förklara, även en av mina närmaste vänner, liksom vem saknar inte sin mamma, jag saknar att gå och shoppa, bara sitta och prata om livets alla olika genomgångar och gud vet vad, you don't really know what you've got until it's gone... Min styvfader,alltså det är nog väldigt få som är lika lyckligt lottade, saknar att kunna prata om hur otroligt dumma vissa personer verkligen är, denna underbara person, även fast 99% av personer som ser honom tror att det är en stor HA kille, they couldn't be more wrong!.. Förstår inte hur jag överlevt utan min fader nu, kommer nog alltid vara pappas lilla flicka, jag har nu insett att vi faktiskt har ganska många traditioner eller vanor eller vad man än vill säga, bara att börja med fredagarna vi sätter igång en film och inom en halvtimma snarka han så högt så man knappt kan höra tvn och i försök att vara lite smidig ställer jag ner vattenglaset lite onödigt hårt på bordet så han vaknar till i sådär 2 min, till den årliga fiskemötet vi går till, tror nog inte jag missat en förutom iår, jag växer inte ifrån det där, nee nog är jag allt pappas lilla flicka, a tomboy straight trough...
Jag saknar alla, även fast jag kanske inte nämde erat namn betyder inte att jag inte saknar er, det finns så många personer så det skulle ta ett år att skriva det inlägget, ni betyder alla så galet mycket för mig! Även fast det då finns dom man skulle kunna leva utan, men det finns alltid såna, vart man än far..

Förlåt än en gång för både bristen på inlägg och nu för väldens flumm inlägg, men jag hoppas att i förstår att jag saknar er och kan inte vänta till att kunna hålla om er, samtidit som jag inte för fem öre vill lämna vad jag har här, kan inte bara alla flytta hit? Då skulle jag leva i den bästa drömmen någonsin utan att ens klaga på vad jag har <3

Kommentarer
Postat av: Marianne

Tårarna trillar när jag läser ditt inlägg, det rymmer så mycket känslor, kärlek och saknad. Jag kan garantera att vi alla känner detsamma för dig... Jag är så glad att du får uppleva allt som du får uppleva men saknaden hos oss som är kvar här hemma är enorm, du fattas oss.... Älskar dig <3

2013-04-12 @ 09:21:47
URL: http://pitebanck1.wordpress.com
Postat av: William

Vi älskar och saknar dig mer än du kan ana Sara <3

2013-04-22 @ 18:03:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0