Vad ska man säga, jag har alltid hoppats på att jag inte skulle vara en av dom som skulle få en sen placering. Tyvärr får man inte alltid som man vill och nu sitter jag här. Hemma i soffan utan placering medan flera stycken redan är i USA samt vissa redan börjat skolan. Utan att ljuga så ska jag säga att det suger! Jag har liksom ingen aning hur långt fram jag kan planera, jag får ta dagarna som dom kommer, men det är såå svårt. Jag vill veta när jag ska börja säga hejdå, när jag ska packa, allt!! Det kan till och med vara så att jag får värdfamilj och sätter mig på flyget några dagar senare. Saken är den att jag känner fortfarande att det här bara är en dröm, det är jättesvårt att föreställa sig att om ca 1 månad är jag nog i USA och går skola. Jag vill bara att det ska vara på riktigt! Iaf så är det nu exakt 1 månad, (en freakin' månad!!!) tills man ska ha fått familj, guys jag är snart placerad!!