Än en gång är jag tillbaka för att berätta ännu en historia... Denna börjar steget när jag klev in i gympasalen, var så oerhört otaggad så det inte fanns! Först och främst körde vi Beep-Testet igen, och blev tillsagd att jag bara skulle göra ett visst antal, men när jag kom till det nummret kände jag att jag klarade mer, och mer, och mer så att coach Childress tillslut var tvungen säga till att jag skulle sluta. Men det var bara en sån där toppendag (envisa och lite osmarta jag). Vi fick sedan välja mellan sådär 5 sporter varav jag valde soccer (fotboll) med en tjej till som bara tog det för att jag gjorde det (hon spelade ingenting). Våran coach kom fram till oss helt allvarlig och frågade: Vill ni verkligen vara kvar här och spela med killarna? Haha jag bara OFC!! We're gonna kick their ass!.... typ överexcited tjej där... Men iaf, där var vi, på sidan av planen och väntade på att killarna skulle leka klart. Dom kommer sedan upp till oss och säger: Hah, so, are you supposed to be our cheerleader or what? Usch nej, svarade med ett: Never gonna happen. Vi började spela och jag insåg snarta att wow jag kan fortfarande! Så jag spelar på som vanligt, ni vet nicka, ta ner på bröstet köra på volley osv... Inget out of the ordinary liksom. Men min gay-friend kommer fram (satt på sidan) och säger att: Just because you can shoot with you'r head doesn't mean you're special.. haha han skrattar blinkar, säger you go girl, och går och sätter sig igen (så härlig människa).

Vi fortsätter spela till och efter ett tag ropar coach Childress att jag ska komma, han frågar någa frågor och sen får jag återgå till spelet. Han springer iväg och kommer tillbaka med en annan coach (fotbolls tränaren) som då får se mig spela... Vilket är ett bra resultat!! Haha älskade killarnas miner efter matchen! Nej jag är inte eran cheerleader.

Känner verkligen att jag har saknat sporten och jag går som på automatik när jag är ute på planen. Spela roll om det är en kille eller tjej, jag ska ha bollen, så om du är ivägen får du ta att jag är lite våldsam! 
Men låt mig säga att även fast det är en stor skola så sprider sig saker snabbt, fick höra mycket under lunchen. Samt att jag var tvungen åka buss hem och oooh man hörde längre bak: är det inte hon? den där svenska utbytesstudenten'? jo blondinen.. Ja osv...

jaja, nu håller iaf Houston på att storma bort, det är redan Flash Flood och åskar som satan, blir nog att stanna inne ikv..

Puss