Idag firar jag 100 dagar i USA! Det är sjukt hur tiden gått snabbt men samtidigt hur länge sen det var jag lämnad tryggheten i Sverige. Liksom dagarna försvinner bara och snart är det jul. Det har även gått i princip 1/3 av mitt år här vilket är totalt sjukt, jag kom ju precis! Jag börjar inse hur snabbt slutet kommer komma eftersom att våren alltid går galet snabbt. Jag har även insett hur mycket jag faktiskt ändrats, inte kanske just personligheten, men jag har blivit starkare. Hur man än ser det så har jag lärt mig stå på mina egna två ben, jag testar mina vingar och än håller dom, även fast det ibland kommer motvind. En sån här sak stärker dig mer än någonting annat. Du kastar dig ut i någonting så otroligt främmande och förväntas bara kunna allt. Tro mig, jag trodde jag var stark och independent innan jag for, men har nu insett hur mycket starkare jag kan bli, även fast det finns dom gångerna då man bara vill att mamma eller pappa ska göra alla beslut, haha. Men tro inte att jag ändrats allt för mycket! Jag är fortfarande samma person, men bara lite mer mognare, starkare och självständig. Kanske även några kilo tyngre...

Annars så har dagen inte varit så himlans speciell.. Kom hem, såg någa serier och läste min danska bok :) Eller jo det där på gympan... Inte bara det att jag var tvungen berätta något till min gympa lärare som gjorde han riktigt besviken så jag knappt vågade se han i ögonen efter... Nej utan idag spelade vi basket. Bara sådär små spel med typ 4 i varje lag eftersom att vi har 4 basket korgar uppe i våran gympasal. Självklart är man väl inte pro, men har tagit fördel av mina fina målvakts-skills (som bevisas senare) och lyckas i alla fall få tag på den där bollen, även fast jag är usel på att skjuta, eller vad det heter. Plötsligt flyger bollen iväg och en kille från motsatt lag börjar springa efter den, utan att jag tänker börjar jag också springa och inser snabbt att "fan jag hinner ju i kapp honom". Där är jag och ska precis ta bollen när allting bara börjar gå snabbt. På något konstigt sätt krockar vi och vi båda flyger en rätt bra bit. Även fast det gick snabbt så jag knappt minns vissa saker så var det som att det hände i slo-mo. Jag flyger, medans jag är i luften ser jag den andra killen liksom vara på väg ner och på något konstigt sätt hamnar han väl med huvudet före. Jag landar, snabbt lokaliserar bollen, rullar en extra gång för att komma rätt och springer och hämtar bollen... Utan på att tänka på det över huvud taget. Och asså nu måste ni tänka er världens action-film där huvudrollen smidigt kastar sig och rullar sig på golvet. Precis så var det, hehe ;) Ne men när jag väl insett vad jag gjort börjar jag asgarva, vet inte varför men asså det var bara så himla galet. En annan från mitt lag sprang typ fram och frågade om jag var ok, jag gav han bollen och så spelade vi igen. Tyvärr glömde jag ju bort den andra killen som tyvärr inte hade samma skills och landade på huvudet... Tydligen så hade det sett nåtot komiskt ut när jag ställde mig upp och asgarvade medans han låg kvar och höll sig för huvudet.
Låt mig även säga att knappast en person i hela rummet missade denna händelse! Bra att skaffa uppmärksamhet Sara, Grattis! är först nu jag inser att jag fick brännmärken på mina knän, men just då var mitt huvud så jäkla inställt på att få tag på den där bollen så snabbt som möjligt..

Tack och hej från årets Ninja (vet att ni är avundsjuka på mina skills) haha pusspuss! :D